Inledningslåten “The funeral mantra" visar upp dalabandet Chainwreck när de är som allra starkast. Denna Mudvayne-minnande komposition har en skoningslös attack som balanseras av andhämtningar vilka förstärker deras mörka, grindcore-kryddade metal. Ett konstant kompromisslöst ös, om än så kvalitativt, kan bli mättande i längden.
Mathias Henryssons nedstämda och brutalt matande riffande tillsammans med röstfantomen Sonny Jonassons vokalekvilibristik garanterar dock att man förblir hungrig när man lyssnar på Chainwreck.
Alldeles stormförtjust är jag i Sonnys uttrycksförmåga som verkar gränslöst i register och uppfinningsrikedom. Det finns gåshudsresande stunder då det låter omänskligt, och den som sett dem live vet att de återskapas på scen. Låt oss hoppas på att det inte dröjer innan de snart dyker upp igen på en scen nära dig.
